En gammaldags auktion
Helt fantastiskt, vilken underbar grej alltså!
Jag minns inte säkert, men det är säkert 24 år sen jag var på en auktion senast.. Och precis som då så är det samma firma som håller i det i hembyn Tibro, Ivarssons auktioner.
Den där lördagen för väldigt längesen så ropade min älskade morfar in en tramporgel åt mig, och det är the wery same tramporgel som står i mitt vardagsrum här hemma på norrmalm nu. Den har på nått sätt följt med mig genom livet och det finns inte på kartan att jag släpper den ifrån mig..
Såhär twenty odd år senare blev det ytterligare ett musikinstrument som fick följa med mig hem från en auktion, och jag är då nu stolt och lycklig ägare till en akustisk gitarr av märket Bjärton :)
Ett fantastiskt vackert instrument, med ett av mig uppskattat tillverknings datum runt slutet på 60 fram till mitten på 70 talet.. mer exakt än så klarar jag inte att vara.. Hoppas få hjälp med detta nångång :)
Som en sann Tibro son så har jag snickarblod i mina ådror, en lång gammal hantverkartradition i generationer bakåt i tiden.. Ja det är där jag har mina förfäder. Min hjälte i livet och stora förebild Karl John Pehrson var en sann möbel entusiast och hade den stora gåvan att kunna förvandla en trasig sliten möbel till sitt ursprungliga skick. Åt detta ägnade han sig stora delar av sitt aktiva liv som varade i nästan 95 år, älskade morfar vila i frid!
Det kusliga som jag upptäckte idag på auktionen var mitt öga för skadade möbler.. Jag vågar inte gissa hur många timmar jag stått och tittat på när morfar jobbade med alla sina projekt. Och jag kan fortfarande känna lukten av lack och bets från den där lokalen på andra vånigen i det gamla gula huset..
Idag föll mina ögon på ett åldrat gammalt skrivbord, ett tvålådigt enkelt skrivbord med svarvade ben i mörkbrun bets. Skivan var både maskäten och sprucken mitt i tu, men i mitt öga såg jag ett slutresultat.. jag visste exakt hur skivan skulle återfå sitt ursprungliga skick.. Och jag har fortfarande vetskap om vem jag vänder mig till för den slutliga ytbehandlingen. Undrar hur han skulle reagera om John´s barnbarn dök upp med ett projekt som skulle påminna honom sin gamle vän från långt tillbaka i tiden..
Här slutar jag med detta inlägget.. trots att jag är stor och skitstark blir min ögonvrå lite fuktig av tankarna på mannen som gett mig allt det viktiga i livet.. Tack morfar! Saknar dig så otroligt mycket.
Jag minns inte säkert, men det är säkert 24 år sen jag var på en auktion senast.. Och precis som då så är det samma firma som håller i det i hembyn Tibro, Ivarssons auktioner.
Den där lördagen för väldigt längesen så ropade min älskade morfar in en tramporgel åt mig, och det är the wery same tramporgel som står i mitt vardagsrum här hemma på norrmalm nu. Den har på nått sätt följt med mig genom livet och det finns inte på kartan att jag släpper den ifrån mig..
Såhär twenty odd år senare blev det ytterligare ett musikinstrument som fick följa med mig hem från en auktion, och jag är då nu stolt och lycklig ägare till en akustisk gitarr av märket Bjärton :)
Ett fantastiskt vackert instrument, med ett av mig uppskattat tillverknings datum runt slutet på 60 fram till mitten på 70 talet.. mer exakt än så klarar jag inte att vara.. Hoppas få hjälp med detta nångång :)
Som en sann Tibro son så har jag snickarblod i mina ådror, en lång gammal hantverkartradition i generationer bakåt i tiden.. Ja det är där jag har mina förfäder. Min hjälte i livet och stora förebild Karl John Pehrson var en sann möbel entusiast och hade den stora gåvan att kunna förvandla en trasig sliten möbel till sitt ursprungliga skick. Åt detta ägnade han sig stora delar av sitt aktiva liv som varade i nästan 95 år, älskade morfar vila i frid!
Det kusliga som jag upptäckte idag på auktionen var mitt öga för skadade möbler.. Jag vågar inte gissa hur många timmar jag stått och tittat på när morfar jobbade med alla sina projekt. Och jag kan fortfarande känna lukten av lack och bets från den där lokalen på andra vånigen i det gamla gula huset..
Idag föll mina ögon på ett åldrat gammalt skrivbord, ett tvålådigt enkelt skrivbord med svarvade ben i mörkbrun bets. Skivan var både maskäten och sprucken mitt i tu, men i mitt öga såg jag ett slutresultat.. jag visste exakt hur skivan skulle återfå sitt ursprungliga skick.. Och jag har fortfarande vetskap om vem jag vänder mig till för den slutliga ytbehandlingen. Undrar hur han skulle reagera om John´s barnbarn dök upp med ett projekt som skulle påminna honom sin gamle vän från långt tillbaka i tiden..
Här slutar jag med detta inlägget.. trots att jag är stor och skitstark blir min ögonvrå lite fuktig av tankarna på mannen som gett mig allt det viktiga i livet.. Tack morfar! Saknar dig så otroligt mycket.
Kommentarer
Trackback
